Hoppa till innehållet

Nascar Winston Cup Series 1990

Från Wikipedia
Nascar Winston Cup Series 1990
Allmän information
Säsongsnummer42
Antal race29
Start11 februari (uppvisningslopp)
25 februari (poängbärande)
Slut18 november
Bilar
Chassin
Deltagande
Mästare
FörarmästerskapetDale Earnhardt
TeammästerskapetRichard Childress Racing
Årets rookieRob Moroso[1]
◄ 1990 ►

Nascar Winston Cup Series 1990 var den 42:a upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.

Säsongen bestod av 29 race och inleddes på Daytona International Speedway med uppvisningsloppen Busch Clash 11 februari och Twin 125 Qualifiers 15 februari, vilket även var slutkval till den 32:a upplagan av Daytona 500. Säsongen avslutades 18 november på Atlanta International Raceway med Atlanta Journal 500. Serien vanns av Dale Earnhardt, vilket var hans fjärde mästerskapstitel.[2]

Earnhardt vann serien med endast 26 poängs marginal till tvåan Mark Martin, som tidigare under säsongen fått ett udda domslut emot sig.[3] Tjockleken på spacerplattan mellan förgasare och insug visade sig vid en efterkontroll av bilen vara 2,5 tum mot tillåtna 2 tum. Något som tävlingsledningen inte kunde svara på om det ökade motorns prestanda. Martin fick behålla segern man blev fråntagen 46 poäng samt bötfälldes.[4] Domslutet kom i slutänden att avgöra mästerskapet.

Tävlingskalender

[redigera | redigera wikitext]
Nr Officiellt namn Bana Datum
U Busch Clash Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida 11 februari
KV Twin 125 Qualifiers 15 februari
1 Daytona 500 18 februari
2 Pontiac Excitement 400 Richmond International Raceway, Richmond, Virginia 25 februari
3 Goodwrench 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina 4 mars
4 Motorcraft 500 Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia 18 mars
5 Transouth 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina 1 april
6 Valleydale Meats 500 Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee 8 april
7 First Union 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina 22 april
8 Hanes Activewear 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia 29 april
9 Winston 500 Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama 6 maj
Winston Open Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina 20 maj
The Winston
10 Coca-Cola 600 27 maj
11 Budweiser 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware 3 juni
12 Banquet Frozen Foods 300 Sears Point Raceway, Sonoma, Kalifornien 10 juni
13 Miller Genuine Draft 500 Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania 18 juni
14 Miller Genuine Draft 400 Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan 25 juni
15 Pepsi 400 Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida 7 juli
16 AC Spark Plug 500 Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania 22 juli
17 Diehard 500 Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama 29 juli
18 Budweiser at The Glen Watkins Glen International, Watkins Glen, New York 12 augusti
19 Champion Spark Plug 400 Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan 19 augusti
20 Busch 500 Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee 25 augusti
21 Heinz Southern 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina 2 september
22 Miller Genuine Draft 400 Richmond International Raceway, Richmond, Virginia 9 september
23 Peak Antifreeze 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware 16 september
24 Goody's 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia 23 september
25 Tyson Holly Farms 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina 30 september
26 Mello Yello 500 Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina 7 oktober
27 AC Delco 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina 21 oktober
28 Checker 500 Phoenix International Raceway, Phoenix, Arizona 4 november
29 Atlanta Journal 500 Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia 18 november

Resultat

[redigera | redigera wikitext]
Nr Tävling Pole position Flest ledda varv Vinnare Team/
bilägare 		Konstruktör Rapport
U Busch Clash Jimmy Hensley Ken Schrader Ken Schrader Hendrick Motorsports Chevrolet Rapport
KV Twin 125 Qualifier 1 Ken Schrader Ken Schrader Geoff Bodine Junior Johnson & Associates Ford Rapport
KV Twin 125 Qualifier 2 Dale Earnhardt Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet
1 Daytona 500 Ken Schrader Dale Earnhardt Derrike Cope Whitcomb Racing Chevrolet Rapport
2 Pontiac Excitement 400 Ricky Rudd Rusty Wallace Mark Martin Roush Racing Ford Rapport
3 Goodwrench 500 Kyle Petty Kyle Petty Kyle Petty Sabco Racing Pontiac Rapport
4 Motorcraft 500 Dale Earnhardt Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
5 Transouth 500 Geoff Bodine Geoff Bodine Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
6 Valleydale Meats 500 Ernie Irvan Darrell Waltrip Davey Allison Robert Yates Racing Ford Rapport
7 First Union 400 Mark Martin Brett Bodine Brett Bodine King Racing Buick Rapport
8 Hanes Activewear 500 Geoff Bodine Geoff Bodine Geoff Bodine Junior Johnson & Associates Ford Rapport
9 Winston 500 Bill Elliott Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
U Winston Open Ernie Irvan Ernie Irvan Dick Trickle Cale Yarborough Motorsports Pontiac
U The Winston Dale Earnhardt Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet
10 Coca-Cola 600 Ken Schrader Rusty Wallace Rusty Wallace Blue Max Racing Pontiac Rapport
11 Budweiser 500 Dick Trickle Rusty Wallace Derrike Cope Whitcomb Racing Chevrolet Rapport
12 Banquet Frozen Foods 300 Ricky Rudd Rusty Wallace Rusty Wallace Blue Max Racing Pontiac Rapport
13 Miller Genuine Draft 500 Ernie Irvan Geoff Bodine Harry Gant Leo Jackson Motorsports Oldsmobile Rapport
14 Miller Genuine Draft 400 Mark Martin Bill Elliott Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
15 Pepsi 400 Greg Sacks Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
16 AC Spark Plug 500 Mark Martin Geoff Bodine Geoff Bodine Junior Johnson & Associates Ford Rapport
17 Diehard 500 Dale Earnhardt Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
18 Budweiser at The Glen Dale Earnhardt Rusty Wallace Ricky Rudd Hendrick Motorsports Chevrolet Rapport
19 Champion Spark Plug 400 Alan Kulwicki Mark Martin Mark Martin Roush Racing Ford Rapport
20 Busch 500 Dale Earnhardt Dale Earnhardt Ernie Irvan Morgan-McClure Motorsports Chevrolet Rapport
21 Heinz Southern 500 Dale Earnhardt Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
22 Miller Genuine Draft 400 Ernie Irvan Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
23 Peak Antifreeze 500 Bill Elliott Bill Elliott Bill Elliott Melling Racing Ford Rapport
24 Goody's 500 Mark Martin Ricky Rudd Geoff Bodine Junior Johnson & Associates Ford Rapport
25 Tyson Holly Farms 400 Kyle Petty Dale Earnhardt Mark Martin Roush Racing Ford Rapport
26 Mello Yello 500 Brett Bodine Bill Elliott Davey Allison Robert Yates Racing Ford Rapport
27 AC Delco 500 Ken Schrader Alan Kulwicki Alan Kulwicki Alan Kulwicki Racing Ford Rapport
28 Checker 500 Rusty Wallace Dale Earnhardt Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet Rapport
29 Atlanta Journal 500 Rusty Wallace Bill Elliott Morgan Shepherd Bud Moore Engineering Ford Rapport

Slutställning

[redigera | redigera wikitext]
Plats Förare Poäng
1 Dale Earnhardt 4430
2 Mark Martin 4404
3 Geoff Bodine 4017
4 Bill Elliott 3999
5 Morgan Shepherd 3689
6 Rusty Wallace 3676
7 Ricky Rudd 3601
8 Alan Kulwicki 3599
9 Ernie Irvan 3593
10 Ken Schrader 3572

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Full list of Sunoco Rookie of the Year Award winners” (på engelska). Nascar. https://www.nascar.com/gallery/every-sunoco-rookie-of-the-year-award-winner/#/35. Läst 27 november 2018. 
  2. ^ ”Dale Earnhardt Stats” (på engelska). ESPN. http://www.espn.com/racing/driver/stats/_/id/2675/dale-earnhardt. Läst 27 november 2018. 
  3. ^ ”Martin Never Won A Title … But In 1990, What Could Have Been” (på engelska). popularspeed.com. 30 november 2016. http://www.popularspeed.com/waids-world-martin-never-won-a-title-but-in-1990-what-could-have-been/. Läst 26 november 2018. 
  4. ^ ”Martin fined for using illegal engine” (på engelska). United Press International. 25 februari 1990. https://www.upi.com/Archives/1990/02/25/Martin-fined-for-using-illegal-engine/2400635922000/. Läst 28 november 2018. 
v • r
Nascar Cup Series-säsonger
1949 · 1950 · 1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1955 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1960 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023 · 2024
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nascar_Winston_Cup_Series_1990&oldid=54390348”