Åke Harnesk
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Teater- och revyåren saknar helt källhänvisningar. (2014-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Åke Harnesk | |
| Född | 5 maj 1926 Göteborg |
|---|---|
| Död | 23 april 2018 (91 år) Kungsbacka |
| Andra namn | Karl-Åke Harnesk |
| IMDb SFDb | |
Åke Harnesk, född 5 maj 1926 i Göteborg[1], död 23 april 2018 i Kungsbacka,[2] var en svensk skådespelare, dansare och revyartist.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Efter Calle Flygare Teaterskola engagerades Harnesk vid Oscarsteatern under fem säsonger, bland annat som Harry i My Fair Lady 1959–1961, och som Sigismund i Vita Hästen 1961. 1963 gjorde han succé i Min syster och jag på Scalateatern och samma år kom han till Stora Teatern i Göteborg som blev hans hemmascen i 20 år. Bland hans många operettroller kan nämnas Boni i Csardasfurstinnan, Lilleman i Stoppa världen, titelrollen i Orfeus i underjorden och konferencieren i Cabaret. Det sista Harnesk spelade på Stora Teatern var Animalen med musik av Lars Johan Werle och libretto av Tage Danielsson. Från 1975 spelade Harnesk i tio revyer hos Hagge Geigert på Lisebergsteatern, där hans komiska förmåga fick blomma ut. Harnesk fanns även med i flera av de revybetonade radioserier som Kjell Kraghe producerade från Strömstad. Han avslutade sin scenkarriär med rollen som doktor Einstein i farsen Arsenik och gamla spetsar 1987.
Harnesk filmdebuterade 1959 i Göran Genteles Sängkammartjuven. Han medverkade i sammanlagt nio filmer fram till 1979. Han har även medverkat i TV-serierna Mor gifter sig (1979), Polisen som vägrade ge upp (1984) och Polisen och domarmordet (1993).[1][3]
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1959 – Sängkammartjuven
- 1960 – Av hjärtans lust
- 1961 – Svenska Floyd
- 1961 – Änglar, finns dom?
- 1963 – Den gula bilen
- 1963 – Kurragömma
- 1965 – Salta gubbar och sextanter
- 1965 – Flygplan saknas
- 1979 – Charlotte Löwensköld
- 1979 – Mor gifter sig (TV-serie)
- 1984 – Polisen som vägrade ge upp (TV-serie)
- 1993 – Polisen och domarmordet (TV-serie)
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1958 | Collin | Madame Pompadour Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Leo Fall |
Ivo Cramér | Oscarsteatern[4] |
| 1959 | Åskådare | My Fair Lady Frederick Loewe och Alan Jay Lerner |
Sven Aage Larsen | Oscarsteatern[5] |
| 1961 | Noah Claypole | Oliver! Lionel Bart |
Sven Aage Larsen | Oscarsteatern[6] |
| Sigismund Sülzheimer | Vita hästen Hans Müller och Ralph Benatzky |
Egon Larsson | Oscarsteatern[7] | |
| 1962 | Beltramini | Tre valser Oscar Straus, Paul Knepler och Armin Robinson |
Ivo Cramér | Oscarsteatern[8] |
| 1963 | Byling | Lås in Era döttrar Laurie Johnson, Lionel Bart och Bernard Miles |
Ivo Cramér | Oscarsteatern[9][10] |
| 1968 | Motel | Spelman på taket Joseph Stein, Jerry Bock och Sheldon Harnick |
Leon Feder | Stora Teatern[11] |
| 1974 | Annie Get Your Gun Irving Berlin, Dorothy Fields och Herbert Fields |
Åke Falck | Scandinavium[12] |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Åke Harnesk”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66267&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3d%C3%85ke+Harnesk%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 9 april 2014.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180504225429/https://www.familjesidan.se/?utf8=%E2%9C%93&client=familjesidan&per_page=12&search=%C3%A5ke+harnesk&agency=&newspapers=&order_by=created_at&direction=desc. Läst 4 maj 2018.
- ^ ”Åke Harnesk”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0363650/?ref_=fn_al_nm_1. Läst 9 april 2014.
- ^ ”Madame Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25019&pos=94. Läst 26 juni 2015.
- ^ ”My Fair Lady”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25012&pos=102. Läst 15 juni 2015.
- ^ Folke Hähnel (15 september 1961). ”'Oliver' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-09-15/250/20. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Folke Hähnel (7 december 1961). ”Värdshuset Vita Hästen åter öppnat på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-12-07/332/16. Läst 22 augusti 2015.
- ^ ”Tre valser”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24986&pos=156. Läst 11 juni 2015.
- ^ ”Lås in Era döttrar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25693&pos=92. Läst 26 juni 2015.
- ^ Folke Hähnel (22 februari 1963). ”Oscars: Sedesam våldtäktsmusical”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-02-22/52/18. Läst 31 augusti 2015.
- ^ Barbro Hähnel (17 februari 1968). ”Charmig och elegant 'Spelman' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-02-17/46/14. Läst 4 augusti 2018.
- ^ Anna Greta Ståhle (6 september 1974). ”Utan Lill-Babs skulle föreställningen spricka”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-06/242/20. Läst 7 maj 2019.